Blogginlägg

Jaktprovsdebut

I helgen som gick så var det jaktprovsdebut i dubbel bemärkelse för Nisse och Eirams Dunder-Djärv. Och vilken debut det blev! De slog till med 1 pris i unghundsklass och belönades dessutom med ett hederspris för insatsen. Det är långt ifrån alla förstapris som åtföljs av ett hederspris faktiskt. Dag två gav ingen riktig situation för Djärv, så då blev det inget pris. Proven var säsongens sista och de gick på fjäll i Abisko.

Nisse berättade att han fått så många lovord över Djärv och att han lärt sig själv otroligt mycket under dessa provdagar. Med blodad tand så kommer de med största sannolikhet tillbaka extra vässade i höst. Det ser vi fram emot och vi är så stolta över Nisse och Djärv.

Djärv är född i Hertas första kull och vill det sig väl så kommer det småsyskon om sådär en 6 veckor ungefär.

På bilden ser vi Djärv sittande på fjället med Lapporten i bakgrunden.

Djärv210425

 


Jaktprov

I helgen som gick, 29 februari och 1 mars, så genomförde bretonklubben ordinarie fältprov på Långtora utanför Enköping. Jag var där och startade Jaffa och Herta båda dagarna. Några pris fick vi inte med oss hem tyvärr, kluriga fåglar i den nya snön, men sååå de gick. Jag var faktiskt helnöjd med de båda, för även om de misslyckades på olika vis, så gjorde de det med flaggan helt i topp. Vädret bekom då inte dem ett dugg. Men som sagt - några pris gick de inte till den helgen.

En som det gick riktigt bra för var den förhoppningsvis blivande fadern till kennelns kommande CC-kull - Klaphattens Franz som på lördagen debuterade i elitklass med att tilldelas ett fint 2:a pris och på söndagen steg valören till den ädlaste - ett fint förstapris. Stort grattis till Amir.


Fina jaktprovsresultat

Den 17 oktober startade kennelmamman J Eirams Heta Herta i öppen klass på SWeiKs jaktprov hemma på Gotland. Det gick superfint för hon fick 1 pris. Hon fick därför starta i elitklass på de två dagarnas följande prov, men lyckades tyvärr inte hela vägen där. Kennelmamman är dock mycket stolt och det betyder att Herta kommer att stå för championat på nästa utställning, vilken troligen blir Stockholm Hundmässa i december.

Marie-o-Herta

 

En vecka senare, den 26 oktober lyckades det äntligen riktigt bra för Eirams Frekke Freke, då han vid jaktprov i Skåne gick till ett fint 1:a pris i unghundsklass. Freke har gjort ett antal starter i höst där han fått mycket fin kritik från de domare han startat för, men har haft stolpe ut flera gånger. Nu äntligen gick det stolpe in! Såå glad för Jerker och Annicas skull, ni har jobbat så fint med honom. Det betyder att Freke på nästa utställning kommer att ställas i jaktklass och därmed har chans på certifikat. Troligen blir det på Stockholm Hundmässa i december.

Freke 18 mån 


Nu har det ju hänt massor!

Ja inte har jag levt upp till mitt mål om att löpande skriva här. Jag får väl ursäkta mej med att den tiden ägnas åt hundarna...

 

Meriteringar

Ytterligare en Eirams-hund har meriterat sig på jaktprov och det är jag jätteglad över. Det är Eirams Haina Harry som den 30 mars gick till ett andrapris i öppen klass på Långtora, Enköping med Amir Zand som förare. Stort grattis till ägaren Lotta. Harry är därmed den tredje av de fyra i den kullen som gått till pris på jaktprov.

Ann-Charlotte-och-Haina-Harry

Superstolt är jag även över Eirams Icke Illa (storebror till Harry med samma mamma) som i Sundsvall på Svensk Vinnare blev BIR och därmed knep SE V-19. Stort grattis till Emilia som visar honom så fint för ägaren Arnold.

Icke SV-19

Valpar

Ja det är nog rätt säkert nu att det blir valpar i början av juni. För första gången i kennel Eirams historia har två tikar parats så nära varandra att det blir två kullar samtidigt. Det kommer att vara ca en veckas skillnad i ålder mellan Joys och Hertas valpar.

Vi tar det lite från början om varför det nu blir så här. Jo, det är ju underbart med valpar, men det tar också lite kraft och mycket tid från oss båda under tiden man har de små juvelerna i sin vård. Det är inte heller så stor skillnad att ha 4 eller 8 valpar. Mina aningar är nämligen att det inte blir så stora kullar på nån av de två tikarna och då kom min tanke upp att försöka ha dem samtidigt istället för en kull nu och en kull i nästa löp. Jag trodde t.o.m. att de skulle löpa precis samtidigt, men så blev de nu inte. 

Joy kom i löp i mitten av mars och eftersom jag när jag var i Andalusien i februari fick kännedom om en mycket duktig, trevlig och fin spansk hanne som var på väg till Danmark, inköpt av en dansk tillsammans med en belgare, så bestämde jag mig efter att ha fått se stamtavla samt en mycket duktig son efter honom - honom vill jag använda. På hennes 11 löpdag (tisdag) styrde vi så kosan söderut, med ett litet stopp i Malmö för progesterontest - ett prov som jag skulle få svar på inom två timmar. Det fick jag också - men svaret var inte riktigt vad jag önskat. Hon var nämligen inte i närheten av något höglöp! Inte alls som förra gången då hon parades alltså. Jag fortsatte dock min resa till Danmark, där jag skulle ner mot tyska gränsen. Såklart blev det inte någon parning, så på fredagen bestämde jag mej för att åka hemåt nästa dag. Då var hon alltså på dygn 15 och det blev inte någon parning innan avresan heller. Jag hade dock fått erbjudandet att ta Goku med mej hem så det gjorde jag. På fredagen började så Herta också att löpa.

DSC09831 (2)

Goku de Kronnellar

Hemkommen så blev det ett nytt progesterontest taget och nu var höglöpet iallafall i antågande.

Goku och Joy fick träffas varje dag i den veckan, men dagarna gick och ingen parning trots att visst intresse fanns. Till saken hör att på fredag morgon så skulle jag åka med färjan för att delta i två exteriördomarkonferenser över helgen - och det var inte förhandlingsbart! Inte heller kunde jag ta de två hundarna med mej. Jag hade nämligen planlagt för Svärta och Jaffa som presentationshundar på konferensen - och de var i löp de också!

 

joy 180106

Joy de la Plaine Marat

På torsdagen kunde jag inte vänta längre - det blev en tur till veterinär för inseminering av Joy, på 21 dygnet. Jag har aldrig någonsin haft en tik som varit parad så sent i löpet. Insemineringen gick bra och veterinären sa att vi mycket väl kunde testa parning även nästa dag. Där fick jag hjälp av min kompis (som även varit reserv-valpmorska för mej vid två tillfällen, tackar så mycket) Marina som tillsammans med käre maken testade. Och visst blev det en parning! På 22 dygnet.... Nu blir det att vänta och se när nu valparna kommer - jag hoppas inte att hon går 63 dygn (valpade på 62:a förra gången) för det sammanfaller nämligen med den 6 juni - då jag påbörjar resan mot Frankrike och årets huvudutställning för breton m m. Min reserv-valpmorska är dock redo att rycka in ifall det blir så.

Herta är mera normalt parad - på 14 och 16 dygnen.

DSC09847 (2)

Eirams Heta Herta

Herta kommer dock inte att valpa förrän jag är tillbaka från Frankrike om allt går som normalt - och det ska det ju.

 

 DSC09843

Goku med sina två fästmör - Joy och Herta

Exteriördomarkonferens

Den 6-7 april var jag iväg på två domarkonferenser - en för vorstehklubbens raser och en för våra raser inom Specialklubb för Kontinentala Fågelhundar. Jag hade fått äran att presentera min ras breton och det kändes som att det gick bra. En PP-presentation och levande hundar bestod presentationen i. Eftersom det är så mycket diskussioner kring breton med eller utan svans så hade jag för säkerhets skull med en av vardera sort i vardera kön. 4 fina representanter för rasen, där samtliga var fullcertade utom juniorhanen utan svans, men som fått ck på båda sina utställningar han hittills varit på. 

 

Kennelträff

Årets kennelträff blev inte någon hel vecka och inte heller med så många deltagare (bara unghundar) och det berodde på förra årets varma sommar som gjort att åkermarken bearbetats mycket tidigare än normalt. Inga stubbar fanns kvar, så tillgången på mark att gå på var mycket begränsad. Trots det så hade vi bra tillgång på utparade rapphöns och några fasaner.


Andalusien 2019

Ja det blev att få åka till Andalusien i Spanien i år också. Få möta våren och se många fina hundar på fält i sina sök efter den lite svårare rödhönan (redlegged partridge). Det är i Andalusien som vårens provsäsong i Europa startar och många förlägger även sin träningsstart där.

Rödhönspar 

 

Det blev  en veckas vistelse i uppdrag för SKK. Jag är Sveriges representant i FCIs Commission for Continental Pointers och det är ett möte per år. Det sammanfaller alltid med FCIs EuropaCup för kontinentala fågelhundar och då genomförs även AICEB (Amicale International d´Club Epagneul Breton) Championship.

Team Sweden 2019  AICEB 2019

Jag fick också nöjet att vara lagledare för Team Sweden både på EuropaCup och AICEB Championship. Svenska laget bestod i Anders Due med strävhåriga vorsteh Böveskoven's Michael och Böveskoven's Bravehart och Amir Saidizand med bretonerna Miss des Bois du Gland och Mustang des Bois du Gland. Tyvärr blev det inte några svenska premieringar, men Anders och Michael startade även på ett strävhårsmästerskap där de fick Exc1 och blev alltså bästa ekipage. Underbart kul, tyvärr var jag inte på plats för att se det då det sammanföll med mötesdagen.

Andalusien

Andalusiska vidder


 

Bloggerska

Marie
Marie Nylander