... så var det i hamn.
I veckan som gick hade Weimaranerklubben fyra dagars fältprov här på Gotland. Jag anmälde Raska torsdag och fredag, med en reservplan om ev. efteranmälan till söndagen ifall det skulle gå galet de andra två dagarna.
Torsdagens prov gick i Lau på sydöstra Gotland. Kraftig vind är inte de bästa förhållandena vid jakt på viltfödda rapphöns. Fasanerna kan vara lite mera samarbetsvilliga i dessa väder, eller rättare sagt så är de inte riktigt lika påverkade.
I Raskas släpp hände en hel del. Hon tog direkt an en trolig fasanlöpa i ett dike, där fasanen till slut lurade henne och lättade längre fram utan att hon var riktigt i närheten. Hon tog löpan tillbaka och fattade ett fast fint stånd. Jag och skytt upp till henne och samtidigt som jag skulle ge resorder lättade en rapphönskull. Skott i luften blev det och Raska lugn i skott och flog. Fortsätter över till nästa fält - en hare går upp för partnern och kommer mot oss. Jag var tillräckligt nära och fick fint stopp på henne. Vi fortsätter och hon försvinner ner i ett dike. När hon inte kom upp igen så gick jag för att kontrollera. Då står hon och äter på ett färskt rådjursrens, som någon antagligen lagt ut till räven. Fick henne därifrån i alla fall och hon fortsätter jaga. Partnern har under hennes ätande kommit förbi och fattar ett stramt stånd längre fram i diket. Raska sekunderar helt spontant och partnern har en hel fasankull på vingar. Det hinner hända mycket på 15 minuter må jag säga!
Vi fortsätter dagen och i andra släpp fick hon tyvärr lite hjärnsläpp på en stor stubb, där hon tyckte att hon skulle söka av den efter sitt huvud, vilket inte riktigt stämde med hur jag ville att hon skulle gå. Dessförinnan hade hon sökt av ett område av täckt terräng med mycket fin marktäckning.
Domaren ville så gärna få till minst en fågeltagning till för henne, eftersom hon inte fått visa avance i den första och det krävs för att kunna uppnå högsta valör. Till slut hittade hon ytterligare en rapphönskull, som hade spridit ut sig ordentligt. Detta gjorde henne lite tveksam, så avancen blev inte riktigt det vi önskade. Hon gjorde sedan en godkänd kastapport och tilldelades 2 pris i elitklass. Helt rättvist, men jag ville ju ha valören högre!
Raska har sedan tidigare två elitettor och behövde därmed ytterligare en för det efterlängtade championatet.
Fredag så var vi på ny mark, den här gången i Hörsne och Lina myr. Det ligger ungefär mitt på ön. Det är många diken att ta sig över och söka av, ibland med mycket tät vegetation. Raskas första släpp erbjöd en nyslagen rapphönskull i området. Hon lade upp ett snyggt diagonalsök, vackert "hängande" på vinden. Efter bara några slag så fick hon kullen i näsan och fattade ett snyggt stilfullt stånd. Skytten upp och gick ner lite längre fram för att få bättre chans till fällning. Det tyckte inte hönsen riktigt om så de gick innan Raska fick avancera. Hon var dock helt lugn i flog och skott. Såg dock på henne att det fanns fågel kvar. Nytt stånd, ny resningsorder och nu blev det även en fin avance. Fågel på vingarna - Raska lugn i flog och skott. Det blev dock ingen fällning.
Kort efter stöter partnern en hare precis samtidigt som jag visslar på Raska för att hon ska vända. Jag måste säga att jag var glad att hon inte hörde det riktigt den gången. Hon fortsatte söka av sin kant, haren ökade takten och speedade upp ytterligare ett snäpp när han fick se hunden och satte av efter henne!!! Jag upplyste domaren om att jag INTE tänkte försöka vända henne just då och fick någon kommentar om att jag var feg.... Till slut avvek dock haren innan hon kommit till slutet av kanten, där hon vände och kom upp emot oss igen. Ibland ska man ha lite tur också...
I nästa släpp stod hon på stubben för vad vi först trodde var rapphöns. Det visade sig vara en fasanlöpa som sedan fortsatte i en bred ridå över dike. Hon gjorde en snygg anpassad avance i diket och fick två tuppar på vingar. Dessa lyfte dock på fel sida utifrån skyttens placering, så det blev tyvärr ingen fällning där heller. Lugn i flog och nöjaktigt lugn i skott.
Efter lunch fick hon sin fjärde situation, där det fälldes fasan. En lång apport blev det då fasanen landade långt ut. Hon hittade den efter ett visst sök, fattade stånd men löste det sen och kom in med en snygg avlämning till en mycket nöjd matte. Summa summarum - hon fick sin elitetta och blev därmed SVENSK JAKTCHAMPION och i kombination med sina tidigare utställningchampionat ny dubbelchampion.
En underbar känsla och värme i mitt hjärta när jag på kvällen gick kvällspromenad med tre dubbelchampions - där samtliga bär kennelnamnet Eirams. 
Lördag morgon upptäcker jag blodfläckar på golvet - det visar sig att Raska börjat löpa, så nu är reseplanerandet för Frankriketuren i full gång..... fortsättning följer...
2014-10-27 18:41 | 0 kommentarer | Raska-kull, Jaktprov