Blogginlägg

Inställt kennelläger

Ja tyvärr verkar det som att även 2021 kommer att bli ett konstigt år. Jag hade ju hoppats att få se många av er till årets kennelträff, åtminstone er med unghundar i första hand (ja jag vill gärna träffa er andra också såklart), men som ni troligen redan förstått så måste jag tyvärr ställa in även i år.  

Smittläget är allt för högt runt om i landet och här på Gotland så har sjukvården återigen fått gå upp i stabsläge. Vi har ju extra speciella förhållanden kring sjukvården här på Gotland. Den är ju i första hand anpassad för den inhemska befolkningen och i normalläge räcker det även till för de tillresta. Så vågar man inte riktigt planera för i en pandemi.  

Jag är återigen orolig för hur läget kommer att bli över påsken - en av de stora resehelgerna för främst de som har fritidsboende på ön. Destination Gotland har känt av trycket och har t.o.m. satt in en extra färja för att tillmötesgå alla som vill resa hit – dock så kör de fortfarande med max 50 % bokningsbara platser. Allt för att överresan ska bli så smittsäker som det kan vara möjligt. 

Som sagt – jag vill egentligen inget annat än att träffa er och få se era hundar och då också få komma med tips och råd. Det är dock inte möjligt att anordna i den omfattning jag helst vill. Men – OM någon nu ändå tänkt sig att ta sig till Gotland för lite semester före 15 april så finns jag såklart tillgänglig och vi kan ta nån sväng i markerna tillsammans. 

Själv känner jag ännu inte något stort resesug så länge pandemin pågår. Gunnar har fått sina två vaccinationer, men jag fick tyvärr inte hänga på. Jag har tikar som kommer i löp nu i närtid och som är tilltänkta att paras, men mina avelstankar får vila lite till. Det kommer förhoppningsvis en tid då jag kommer att kunna resa iväg till de hanhundar som jag spanat in. 

 

Jag hoppas att vi får andra möjligheter att ses. Jag hoppas verkligen att bretonklubbens jubileumshelg 30 juli - 1 augusti med officiell utställning som avslutning där vi får tyska bretonuppfödaren Anne Eissing som domare kommer att kunna genomföras och självklart vill jag se så många Eirams-hundar som bara är möjligt den helgen.

Jag spånar på att försöka göra några små enkla filmer med tips och råd till er, som kommer att publiceras i vår FB-grupp. Det rör bl.a. hur man trimmar bort överflödig päls på våra pälsklingar. Vissa individer, främst de svarta eller bruna, har en tendens att få lite för mycket päls på huvudet. Mina två Gilda och Herta har just nu lite för mycket och de kommer att få visa hur man tar bort och hur mycket som tas bort. De orange-färgade hundarna har sällan samman tillväxt. Lite träningstips kommer det också att bli. Jag är en glad amatör på filmfronten, så ni får ta det för vad det blir.


Snabbt avsked...

I förra veckan fick vi hastigt sorg i huset då Svärta gick från att vara sitt vanliga jag till att få slutligt somna in. Så här skrev jag då på Facebook:

Älskade hund – varför?

Igår kom den fruktade dagen, den här gången alldeles oväntat och totalt oförberedd på detta var jag verkligen. I tisdags kväll var du precis som vanligt på kvällspromenaden. Onsdag morgon kom du inte och mötte mej när jag kom med frukosten, som du självklart inte ens tittade åt. Följde med på morgonpromenaden och gjorde både 1 och 2. Fick gå ut i rastgården som vanligt.

När jag kom hem på kvällen var du ute men när jag kom in där med kvällsmaten hade du gått in i kojan och låg i luckan och tittade på mej, men ville inte komma ut trots lock och pock. Det blev att sätta på kopplet och då såg jag att du hade ont. Tog in dej direkt och ringde veterinären, där jag hade bokad tid för två andra nästa dag. Fick order om att inte vänta till nästa dag utan att uppsöka veterinär i jour, vilket jag självklart gjorde. Misstanke om pyometra fanns då du löpt för ca 5 veckor sedan.
Jo en sluten pyometra hade du och den är ju relativt enkel att åtgärda såklart, men tyvärr upptäckte vi även några tumörer, varav en som med all säkerhet var elakartad. Jag ville inte fatta det slutgiltiga beslutet just då, så du fick följa med hem efter att ha fått smärtstillande m m. Husse behövde ju också få ta farväl av sin prinsessa.

Ja älskade hund, nu rinner tårarna igen när jag skriver detta och återigen ställer jag mej frågan – varför??? Du är ju bara 10,5 år (ja själv tyckte du väl 2-3 år)
och tills i tisdags full av energi. Du gick en sväng på fält i söndags utan problem. Vi skulle ju vänstervarva i Stockholm nästa helg också med förhoppningen om ytterligare en vinnartitel till alla de du hittills kammat hem.

Igår fick du följa dina två flockkompisar till den för dem bokade veterinärtiden. Där fick du så somna för gott.

Älskade J JWW-10 VDH Rostock Sieger-11 NORD V-11 SE V-12 SE VV-17-18 VWW-17 German VW-17 Ebene Des Amis De La Lande ”Svärta” eller ”Emma” som husse envisades att kalla dej. När du var duktig och matte glad så hette du Prinsessan Svärta Märta Louise och när husse var mindre glad över dej så blev det Emma Emilia Skithund. Ja kärt barn har många namn och du var alltid lika älskad vad vi än kallade dej. Husse föll fullständigt vid första ögonkastet då du i sträckt koppel framför mej gick in genom svängdörrarna på Visby flygplats efter att jag hämtat dej i Paris och från den dagen var du husses prinsessa.

Sov nu gott älskade hund, mattes hjärta blöder och tårarna rinner.

11119524_10203223272702709_8851424203841490538_o

 

Ja det blev nästan så att du fick "dö springande". Du var i alla fall pigg och glad in i det sista och vi kommer alltid att minnas dej med glädje - älskade lilla heta franska prinsessa.

Skärmklipp

 

Nu håller vi tummarna för att din dotter blir champion i Stockholm i helgen - en utställning där även du skulle vänstervarvat. Vill det sig väl så blir det även en uppfödargrupp med två av dina avkommor, för det är via dem ditt minne lever vidare.

 


Nu har det ju hänt massor!

Ja inte har jag levt upp till mitt mål om att löpande skriva här. Jag får väl ursäkta mej med att den tiden ägnas åt hundarna...

 

Meriteringar

Ytterligare en Eirams-hund har meriterat sig på jaktprov och det är jag jätteglad över. Det är Eirams Haina Harry som den 30 mars gick till ett andrapris i öppen klass på Långtora, Enköping med Amir Zand som förare. Stort grattis till ägaren Lotta. Harry är därmed den tredje av de fyra i den kullen som gått till pris på jaktprov.

Ann-Charlotte-och-Haina-Harry

Superstolt är jag även över Eirams Icke Illa (storebror till Harry med samma mamma) som i Sundsvall på Svensk Vinnare blev BIR och därmed knep SE V-19. Stort grattis till Emilia som visar honom så fint för ägaren Arnold.

Icke SV-19

Valpar

Ja det är nog rätt säkert nu att det blir valpar i början av juni. För första gången i kennel Eirams historia har två tikar parats så nära varandra att det blir två kullar samtidigt. Det kommer att vara ca en veckas skillnad i ålder mellan Joys och Hertas valpar.

Vi tar det lite från början om varför det nu blir så här. Jo, det är ju underbart med valpar, men det tar också lite kraft och mycket tid från oss båda under tiden man har de små juvelerna i sin vård. Det är inte heller så stor skillnad att ha 4 eller 8 valpar. Mina aningar är nämligen att det inte blir så stora kullar på nån av de två tikarna och då kom min tanke upp att försöka ha dem samtidigt istället för en kull nu och en kull i nästa löp. Jag trodde t.o.m. att de skulle löpa precis samtidigt, men så blev de nu inte. 

Joy kom i löp i mitten av mars och eftersom jag när jag var i Andalusien i februari fick kännedom om en mycket duktig, trevlig och fin spansk hanne som var på väg till Danmark, inköpt av en dansk tillsammans med en belgare, så bestämde jag mig efter att ha fått se stamtavla samt en mycket duktig son efter honom - honom vill jag använda. På hennes 11 löpdag (tisdag) styrde vi så kosan söderut, med ett litet stopp i Malmö för progesterontest - ett prov som jag skulle få svar på inom två timmar. Det fick jag också - men svaret var inte riktigt vad jag önskat. Hon var nämligen inte i närheten av något höglöp! Inte alls som förra gången då hon parades alltså. Jag fortsatte dock min resa till Danmark, där jag skulle ner mot tyska gränsen. Såklart blev det inte någon parning, så på fredagen bestämde jag mej för att åka hemåt nästa dag. Då var hon alltså på dygn 15 och det blev inte någon parning innan avresan heller. Jag hade dock fått erbjudandet att ta Goku med mej hem så det gjorde jag. På fredagen började så Herta också att löpa.

DSC09831 (2)

Goku de Kronnellar

Hemkommen så blev det ett nytt progesterontest taget och nu var höglöpet iallafall i antågande.

Goku och Joy fick träffas varje dag i den veckan, men dagarna gick och ingen parning trots att visst intresse fanns. Till saken hör att på fredag morgon så skulle jag åka med färjan för att delta i två exteriördomarkonferenser över helgen - och det var inte förhandlingsbart! Inte heller kunde jag ta de två hundarna med mej. Jag hade nämligen planlagt för Svärta och Jaffa som presentationshundar på konferensen - och de var i löp de också!

 

joy 180106

Joy de la Plaine Marat

På torsdagen kunde jag inte vänta längre - det blev en tur till veterinär för inseminering av Joy, på 21 dygnet. Jag har aldrig någonsin haft en tik som varit parad så sent i löpet. Insemineringen gick bra och veterinären sa att vi mycket väl kunde testa parning även nästa dag. Där fick jag hjälp av min kompis (som även varit reserv-valpmorska för mej vid två tillfällen, tackar så mycket) Marina som tillsammans med käre maken testade. Och visst blev det en parning! På 22 dygnet.... Nu blir det att vänta och se när nu valparna kommer - jag hoppas inte att hon går 63 dygn (valpade på 62:a förra gången) för det sammanfaller nämligen med den 6 juni - då jag påbörjar resan mot Frankrike och årets huvudutställning för breton m m. Min reserv-valpmorska är dock redo att rycka in ifall det blir så.

Herta är mera normalt parad - på 14 och 16 dygnen.

DSC09847 (2)

Eirams Heta Herta

Herta kommer dock inte att valpa förrän jag är tillbaka från Frankrike om allt går som normalt - och det ska det ju.

 

 DSC09843

Goku med sina två fästmör - Joy och Herta

Exteriördomarkonferens

Den 6-7 april var jag iväg på två domarkonferenser - en för vorstehklubbens raser och en för våra raser inom Specialklubb för Kontinentala Fågelhundar. Jag hade fått äran att presentera min ras breton och det kändes som att det gick bra. En PP-presentation och levande hundar bestod presentationen i. Eftersom det är så mycket diskussioner kring breton med eller utan svans så hade jag för säkerhets skull med en av vardera sort i vardera kön. 4 fina representanter för rasen, där samtliga var fullcertade utom juniorhanen utan svans, men som fått ck på båda sina utställningar han hittills varit på. 

 

Kennelträff

Årets kennelträff blev inte någon hel vecka och inte heller med så många deltagare (bara unghundar) och det berodde på förra årets varma sommar som gjort att åkermarken bearbetats mycket tidigare än normalt. Inga stubbar fanns kvar, så tillgången på mark att gå på var mycket begränsad. Trots det så hade vi bra tillgång på utparade rapphöns och några fasaner.


Rusticolus Fanta

 

Idag flaggas det runt om i vårt avlånga land och det gör vi här vid Smiss i Vall också. För oss är det inte bara kungens 70-årsdag, nej det är även 25 år sedan J LP1 SE UCH NO UCH Int UCH NordV-95 SE V-97-01-02 SE LCH SPHIII Rusticolus Fanta föddes. Uppfödare Lena Strandberg, Svalöv.
 
Fanta tillsammans med sina syskon Viggo, Bitte och Trille blev resultatet av en seminering (gränsen var ännu stängd då) mellan danske Markpr Stenhöj Milou och Afrodite företagen precis innan vi påbörjade resan söderöver till Frankrike med diverse trevliga evenemang, kennelbesök och inte minst att titta på jaktprov, vilket var första gången för min del som jag var på kontinenten och såg på jaktprov. Tidigare hade jag ju även varit i Danmark förutom de svenska då.
 
Fanta var en riktig allroundhund. Hon var ju med på prov i Vorstehklubbens regi, alltså innan Specialklubb för Kontinentala Fågelhundar bildades (har 20-årsjubileum i år). Det betyder att hon också genomförde prov i eftersöksgrenar. Vid SVK-Gotlands årliga prov i eftersöksgrenar blev hon över tid bästa hund i respektive klass, alltså ukl, ökl och ekl - en bedrift hon var ensam om i många år.
fanta
 
Som unghund blev hon bästa hund i ukl vid SVK-Småland/Östergötlands fältprov på Öland med betyg 8 i fält.
 
Förstapris i ökl fick hon också och med det så föll också hennes championtitlar ut (se ovan). Hon hade en utmärkt exteriör och fick ck på de flesta utställningarna. Hon blev BIS på SKFs utställning i Nora, ett år då det var hela 8 raser med BIR. Hon uppnådde dock inte det åtråvärda jaktchampionatet, men ett antal andrapris i ekl erövrade hon.
 
Som syns i hennes titelrad så var hon inte bara jakthund. Hon blev rasens tredje lydnadschampion och hade dessutom certpoäng i SBKs elitklass i spårhundsgruppen.
 
Fanta var också min första avelstik. Min uppfödarkarriär startade 1995, då Fanta födde endast en levande valp (en döfödd) - Eirams Zingel-Zappo efter Illo. Hon hade sedan ytterligare en kull med DKCh DKJCh DKBCh Stenhöj Sandy med 5 valpar där jag behöll Eirams Yrsa-Yrhätta, som blev rasens första INToNORDUCh.
 
Vi glömmer dej aldrig älskade Fanta <3


GOD JUL

Ja det är väl det minsta jag kan se till att skriva här. Mycket har hänt sedan senaste inlägget och jag kommer att göra en kommande inlägg om det. Det ska väl bli lite tid över i helgen......

 

Så länge så önskar vi er alla en riktigt GOD JUL!!!

Julkort2015_1


 

Bloggerska

Marie
Marie Nylander